Svenska Katolska Akademien

Skatter ur den äldre svenska katolska litteraturen

Katolska Akademien vill särskilt slå vakt om den skatt som den äldre svenska katolska andliga litteraturen utgör. På denna webbsida tillhandahålles jämte några historiska anmärkningar länkar till ett antal viktiga texter som digitaliserats till PDF-format genom Akademiens egen försorg eller i ett par fall av andra aktörer. Kvaliteten på det av Akademien digitaliserade materialet lämnar tyvärr en del övrigt att önska, då själva arbetet utförts utan professionell sakkunskap av ideella krafter och med enkla tekniska hjälpmedel, men texterna torde i alla fall vara kompletta och läsliga. Förhoppningsvis kan de även i denna ofullkomliga form vara till gagn för många.

Katolska katekesen

För att förstå den katolska trons innehåll och sanning krävs katekesstudier. Sådana studier utgör en kär plikt för varje from katolik, för vilken det gäller att under hela livet, och inte bara som en förberedelse för bekräftelsens sakrament, förkovra sig i den katolska tron genom återkommande läsning av sin kära katekes och annan uppbygglig katolsk litteratur. I de allra flesta fall utgör katekesstudierna också en förutsättning för en konversion till katolicismen. De äldre svenska katolska katekeserna utmärks framför allt av den stora klarhet och pregnans med vilken trosläran där framställs, varför dessa för alla som söker efter den sanna tron och religionen utgör ett oskattbart hjälpmedel att bekanta sig med denna i tydlig och koncis form.

Försättsbild i katekesen från 1800

I en uppsats av Erik Neander (Erik Neander: Katolska församlingens i Stockholm äldsta andaktsböcker och katekeser, i Richard Wehner (utg.): S:ta Eugenia Kyrka 1837-1937: Bidrag till Stockholms katolska församling historia, Stockholm, 1937, ss. 142-155) påpekas att Romersk catholsk cateches, för ungt folk att nyttja i catholska kyrkan i Sverige, Stockholm, 1800 utgör ”det första katolska tryckalster på svenska, som vi hava sedan reformationens dagar.”

Neander vet vidare berätta att denna lilla och synnerligen kortfattade katekes går tillbaka på ett original författat av ingen mindre än kardinal S:t Robert Bellarmine, S. J. (1542-1621) och översattes till svenska av Laurentius Ignatius Thjulén (1746-1823), en i Bologna bosatt svensk katolsk präst, som i sin ungdom konverterat till katolicismen och sedan gått in i jesuitorden, vilken dock vid tiden för översättningen var upplöst som en följd av påven Clemens XIV:s 1773 utfärdade breve Dominus ac Redemptor. Publiceringen skedde under hårdnackat lutherskt motstånd, som dock övervanns genom en supplik till konungen Gustaf IV Adolf, som genom sin nådiga resolution på vissa villkor tillät tryckningen, sedan den lutherske ärkebiskopen von Troil givit sitt medgivande därtill. Arbetet, som är kraftigt förkortat i förhållande till originalet och bl.a. utelämnar en del för de lutherska teologerna röda skynken som den katolska läran om mässoffret och avlaten, utfördes på uppdrag av fader Paolo Moretti (1759-1804), den dåvarande apostoliske provikarien i Sverige, och trycktes i 1500 exemplar, som dock Kyrkan själv inte fick förfoga över, utan som istället utdelades mot intyg av Stockholms stads konsistorium. 

Först år 1830 utkom i Sverige nästa katolska skrift från trycket, en liten broschyr översatt från franskan med delvis kateketiskt innehåll, Små Andeliga Verk, Stockholm, 1830. Året därpå utges ett mycket läsvärt katolskt verk av mer apologetisk karaktär, denna gång översatt från tyskan, Förtroligt Samtal emellan Presten Franz Grundmayr, Beneficiat wid S:t Peter i München, och en ansedd f.d. Kalvinist, jemte hans Fru af Evangelisk-Lutherska Religionen, Stockholm, 1831. I detta besvaras övertygande några av de vanligaste invändningarna som än i dag framförs mot den katolska tron av protestanter och andra.

En mer omfattande katekes kunde utges 1834 på initiativ av den apostoliske vikarien Studach, som var verksam i Sverige 1833-1873, och följdes sedan under årens lopp av ett flertal olika katekesutgåvor av mer eller mindre omfattande karaktär. En förteckning över de viktigaste bland dessa fram till 1950 låter sig sammanställas på grundval av N.F. Molin: Bidrag till en svensk katolsk biografi, i Wehner a.a. ss. 135-141 och Kajsa Rootzén: Svensk katolsk bibliografi, Stockholm, 1961:

Under 1900-talets första del och även en tid därefter ägde ett betydande antal konversioner till den romerska katolicismen rum i Sverige. Dessa konvertiter, varav för övrigt inte helt få tillhörde rikets intellektuella elit, torde mestadels ha studerat någon av de katekeser som förtecknas ovan som en förberedelse för sin konversion. Än idag erbjuder dessa gamla katekeser den kanske enklaste vägen att bekanta sig med och vinna insikt i den katolska trons grundläggande element och få tydliga svar på de frågor som en blivande konvertit som oftast ställer sig. Givetvis måste ett sådant studium kompletteras med mycket annat som bön, mässdeltagande, katekesundervisning och läsning av t.ex. katolsk apologetisk och andlig litteratur.

Oremus, den svenska katolska bönboken

Den apostoliske vikarien dr Jakobus Laurentius Studach

Den första svenska katolska bönboken som trycktes efter reformationen var Bönbok för catholska församlingen i Stockholm. Afd. 1, Stockholm, 1836. Den utgavs liksom katekesen från 1834 på initiativ av den nitiske apostoliske vikarien dr Jakobus Laurentius Studach (1796-1873) och trycktes enligt Neander a.a. i inte mindre än 2000 exemplar, för övrigt, som denne påpekar, samma antal som trycktes av den andra upplagan av Oremus från 1930. Denna första bönbok innehöll morgon- och aftonböner jämte anvisningar för daglig samvetsrannsakan, ett avsnitt med undervisning om innebörden i den heliga mässan jämte några böner, betraktelser och andakter att brukas i samband med denna och också en särskild ”Hem-messa eller böner under Gudstjensten för sådane, hwilka äro hindrade att bewista i kyrkan det heliga Messoffret”. Vidare ingick ett avsnitt för ynglingar och jungfrur om bl.a. kyskhetens dygd, översättningar av mässans ordinarie texter, några mässpsalmer, en del texter för söndagens vesper, bikt- och kommunionsandakter samt något om rosenkransens mysterier och ett par litanior. En planerad andra del av denna bönbok såg aldrig dagens ljus.

Under 1800-talet trycktes därefter förutom småtryck av andaktskaraktär som t.ex. denna Korswägs-andakt (1868) ett antal olika svenska katolska bön- och andaktsböcker, vilka förtecknas i Molin a.a., t.ex. Bönbok för Katolske Kristna (1880), men med utgivningen 1909 av den svenska katolska bönboken Oremus, som så mycket annat i svensk katolicism en frukt av pater J. P. E. Benelius’ utomordentliga flit, fick denna sin alltsedan dess viktigaste bönbok. När det gäller pater Benelius, kan nämnas att denne redan sammanställt de omfattande bön- och andaktsböckerna Skyddsengelen (1887) och Själatröst (1889) och till svenska översatt den andliga klassikern Filotea av Frans av Sales (1888). De viktigaste äldre utgåvorna av Oremus är:

  • Oremus: Katolsk bönbok för den offentliga gudstjänsten och till enskildt bruk, Stockholm, 1909 (utg. J. P. E. Benelius)
  • Lilla Oremus: Katolsk bönbok, Stockholm, 1912 (utg. J. P. E. Benelius)
  • Oremus: Katolsk bönbok för Sverige, 2:a uppl., Stockholm, 1930
  • Oremus: Svensk katolsk bönbok, 3:e uppl., Stockholm, 1940
  • Oremus: Svensk katolsk bönbok, 3:e (något reviderade) uppl., Stockholm, 1964

Senare utgåvor av Oremus är kraftigt omarbetade och förtecknas inte här. Ett nytryck av den tredje upplagan av Oremus från 1940 ingår i Akademiens skriftserie Svenska katolska klassiker i faksimil.

Missale romanum

Titelbladet i missalet från 1863

För att kunna förstå och följa med i den traditionella katolska mässan, som ju förutom predikan läses på latin, behöver man ett missale. Att under mässan följa med i missalet utgör dock inte nödvändigtvis det enda eller alltid ens det mest rekommendabla sättet att övervara mässan; t.ex. har många troende för sed att andäktigt be rosenkransen under mässan, samtidigt som de givetvis uppmärksamt följer det som sker på och invid altaret. Råd och anvisningar i ämnet hittar man för övrigt i de flesta katekeser och missalen. Icke desto mindre behöver man ett missale för att kunna förstå såväl mässans ordinarium, d.v.s. dess fasta text, som mässproprierna, d.v.s. de rörliga texter - bl.a. epistel och evangelium - som läses eller sjungs under mässan, och det är alltid tillrådligt att läsa och meditera över dessa texter på sitt eget språk, om inte under mässan så före eller efter denna.

Traditionellt inriktade katolska förlag i utlandet tillhandahåller idag såväl altarmissalen som handmissalen som bygger på eller utgör omtryck av äldre missalen, oftast då det från 1962, men ibland också av missalen från 1940-talet som föregår de ändringar av påskveckans traditionella form som gjordes under 1950-talet. Nackdelen med de utländska missalena är, förutom översättningarna till ett främmande språk, att de saknar de specifikt svenska festdagarnas mässproprier.

Försättsbilden i missalet från 1934

Sankt Erik, träskulptur i Roslagsbro kyrka från c:a 1300

Som en form av föregångare till ett svenskt missale kan man betrakta Leonhard Goffine, O. Praem.: Religions-handbok för katholska församlingar, Del I, Stockholm 1841, Del II, Stockholm 1843, vilken dock innehåller en hel del annat stoff än vad som vanligen återfinns i ett missale, t.ex. betraktelser och avsnitt av mer kateketisk karaktär för varje söndag och större helgdag. På svenska föreligger idag i handeln ett Missale parvum (Ängelholm, 2009) innehållande bl.a. mässans ordinarium och en traditionell svensk liturgisk kalender. Två litet mer kompletta, men idag ganska svårfunna latinsk-svenska handmissalen har tryckts i Sverige:

Dessa missalen omfattar i motsats till flera populära utländska handmissalen inte texterna för alla mindre festdagar, men innehåller i gengäld vardera ett urval av de viktigaste specifikt svenska festdagarna:

  • S:t Henrik av Uppsala, den 19 januari
  • S:t Eriks skrinläggning, den 24 januari
  • S:t Ansgar, den 3 februari
  • S:t Sigfrid, den 15 febrauri
  • S:ta Katarina av Vadstena, den 22 mars
  • S:t Erik, den 18 maj
  • S:t Eskil, den 12 juni
  • Alla Sveriges Skyddshelgons fest, 9 juli
  • S:t David, den 15 juli
  • S:t Botvid, den 28 juli
  • S:t Olov, den 29 juli
  • S:ta Helena av Skövde, den 30 juli
  • Åminnelse av de svenska helgonens reliker, söndagen efter S:t Matteus (21 september)
  • S:t Eskils skrinläggning, den 6 oktober
  • S:ta Birgitta, den 7 oktober
  • Uppsaladomens relikfest, den 5 november

Festdagarna för lokalhelgonen, såsom de i Skåne så omhuldade S:t Arild och S:ta Magnhild, finns dock inte med. Noteras kan att det också har tryckts diverse mindre häften innehållande mässans och aftongudstjänstens ordning - många av de olika utgåvorna av sådana häften anges i Molin a.a. och Rootzén a.a.

Cecilia

Liksom bönboken Oremus stammar den svenska katolska psalmboken Cecilia från 1900-talets första årtionde, men innehåller också liksom denna många skatter från äldre tid. Dess upphovsman var den för sin mildhet, innerliga fromhet och stora musikalitet kände pater Edvard Wessel (1856-1933). Här följer en förteckning över de prekonciliära upplagorna av Cecilia:

Det kan noteras att de svenska och latinska delarna av utgåvan från 1945/1950 ofta sammanbands. Senare upplagor av Cecilia är präglade av ekumeniska strävanden och innehåller bl.a. många lutheranska och frikyrkliga sånger.

Vår Herres Jesu Kristi Nya Testamente eller ”Benelius”

Pater J. P. E. Benelius

Vid det tridentinska konciliet 1545-1563 fastslogs att den normerande romersk-katolska bibelversionen är Vulgata, som utgör en översättning av Bibelns böcker till latin utförd av den helige Hieronymus (347-420) på uppdrag av påven Damasus I. Under påven Clemens VIII utgavs av Typographus Vaticanus en reviderad text av Vulgata tre gånger, varav den sista upplagan, tryckt 1598 under titeln Biblia Sacra Vulgatæ editionis, Sixti V Pontificis Maximi jussu recognita et edita, men mer känd som Vulgata Clementina, fram till 1979 utgjorde Kyrkans officiella bibeltext.

För de lekmän som vill fördjupa sig i den katolska religionen genom bibelläsning har Kyrkan åtminstone intill ganska nyligen påbjudit bruket av kommenterade, av Kyrkan godkända översättningar av Vulgata. Inom de stora språken finns dylika översättningar och kommentarer som av hävd kommit att inta en särställning inom ett visst språkområde. Så utgör t.ex. den s.k. ”Douay-Rheims”-översättningen i den av biskop Richard Challoner i mitten av 1700-talet reviderade versionen den hävdvunna engelska katolska bibelöversättningen, till vilken Haydocks kommentar allmänt kommit att anses vara den bästa och mest tillförlitligt katolska. Under åren 1936-1950 företog den kände engelske katolske teologen Msgr Ronald Knox en ny engelsk översättning av Vulgata, kallad ”the Knox Bible”, i vilken hänsyn också tagits till den hebreiska eller grekiska grundtexten. Denna har dock inte alls fått samma genomslag som ”Douay-Rheims” och fjärmar sig p.g.a. sina textkritiska ambitioner ofta betänkligt från Vulgatas text.

På svenska språket finns tyvärr inte någon fullständig katolsk bibelöversättning och kommentar, men däremot en alldeles utmärkt och dessutom vackert illustrerad översättning och kommentar av Nya Testamentet gjord i slutet av 1800-talet av den lärde och oförtröttlige pater J. P. E. Benelius (1843-1928), vars namn ovan nämnts i samband med både Oremus och katekesen. Av många omnämns denna blott som ”Benelius”, men dess fullständiga titel lyder:

Ett nytryck av denna för alla svenska katoliker oumbärliga skrift finns numera tillgängligt i Akademiens skriftserie Svenska katolska klassiker i faksimil.